Gurkan
En lätt och fin tur är att åka med cykel eller bil till Solberg och besöka Gurkfjället.
Från övre parkeringen i Solberg en bit upp i backen så går det en fin stig upp på fjället.
Man kan välja att fortsätta rakt fram, öster om Vallentjåkke, mot Sytertopparna
eller att vika av snett mot höger upp på Gurkfjället.
Där uppe har man en fin utsikt mot Ryfjället och över Laisan.
Om man vill kan man lägga sin egen sten
till de andra stenarna på toppkumlet och önska att man ska komma tillbaka.
Man kan också vandra fritt på fjällheden i området sydöst om Vallentjåkke och
njuta av utsikten mot Ryfjället och Laisan.
Braket
Varför inte besöka Braket. Det rekommenderas av Sten Lindgren som har ägnat sitt liv åt att utforska och guida i de här fjällen.
Braket är en bergknalle som man passerar utan att tänka på det när man åker
Blå Vägen förbi Umfors mot Norge.
Man får svänga vänster och leta sig fram till kraftverksdammen vid Umfors i Umeälven.
Där parkerar man och går över dammen. Sedan går det en stig snett upp till vänster.
Väl uppe så har man utsikt över Umeälvens dalgång och Blå Vägen i bägge riktningarna.
Om det är rätt tid på sommaren och vädret har varit rätt
så kan man plocka och äta hjortron medan man njuter av utsikten.
Ruttjebäcken
I Tängvattnets dalgång kan man hitta Ruttjebäcken.
Man kör efter en slingrig grusväg längs Tängvattnet mot Rönäs.
Strax bortom bron över Ruttjebäcken finns en parkering på höger sida och där börjar stigen.
När man har gått en bit efter stigen öppnar det upp sig så att man kan gå ut på klipporna i bäcken
och studera jättegrytorna som vattnet slipat ur under årtusenden.
Den mjuka bergarten har också på många ställen slipats ur så att fantastiska mönster bildas.
Det finns gott om örter att studera efter stigen och
man kan också få se en och annan groda som verkar trivas i den bitvis fuktiga terrängen.
Om man fortsätter högre upp kan man hitta till klippgraven Kalmepakte.
Klippgraven Kalmepakte
I Artfjället under en klippa i en brand ravin några kilometer ovanför Rönäs uppefter Rudtjebäcken ligger en gammal klippgrav.
Ernst Manker kallade den för Kalmepakte när han beskrev den,
men namnet finns inte på någon karta. Graven finns inte heller utmärkt på fjällkartan.
Däremot finns det markerat fornfynd på ekonomiska kartan över området utan att ange vad det är.
I den här graven har två samer begravts.
Den har undersökts och skelettdelar har bortförts därifrån
så att knappast något finns kvar längre, men man kan begrunda den valda platsen.
Det sägs att man valde en plats där den gamle samen kunde se ut över
de marker där han vistats. Han kunde höra knäppandet från klövarna
när renhjorden flyttade förbi på sin väg från sommar till vinterviste och tvärtom.
Han kunde ligga där och beundra den betagande utsikten norrut över Artfjället,
som även idag är ett område som inte många vistas i.
Det finns inte leder eller stugor att förlita sig på, så den vanlige turisten ger sig inte in dit.
Atoklinten
Atoklinten är samernas heliga berg. Det var ett så högt väsen att man inte kunde ge det ett namn.
Man kallade det Atoklinten som lär betyda "det där berget",
eftersom man inte vågade nämna det vid något namn.
Man åker efter vägen mot Hattfjälldal till Risbäckens sameviste väster om Atoklinten
och ställer bilen på parkeringen uppe vid vägen.
Därifrån vandrar man upp mot Atoklinten efter en stig som går genom knotig och pinad björkskog.
Skuggmannens Grav
Om Skuggmanen berättas det att han kallades så för att han var lika lång som sin skugga.
Graven som ligger på en liten ås sydväst om Atoklinten är ny.
Den ursprugliga graven plundrades och skelettdelarna togs till universitet för studier.
Skelettdelarna har för några år sedan återställts och då gjordes den här graven i ordning.
Man åker efter vägen mot Hattfjälldal till Risbäckens sameviste väster om Atoklinten
och ställer bilen på parkeringen uppe vid vägen.
Därifrån vandrar man upp mot Atoklinten och letar sig ner mot sydväst från Atoklintens västligaste utlöpare.
Blomberget Gierovardo
Gierovardo kan besökas från flera håll beroende på vad man tycker passar med väder och stämning.
Man kan gå upp från Portbron mot Skorvfjället med TV-masten.
Den vägen presenteras som blomstervandring och en brant stig leder upp genom örtrika marker.
När man har passerat det brantaste partiet kommer man till en strategiskt placerad bänk
där man kan sätta sig och pusta ut och titta på utsikten.
Man kan också gå upp från Joeström mot fiskesjöarna, se nedan, och därifrån gå genom upp mot Gierovardo och till Portbron. Man måste då ha tillgång till två bilar så att man klarar av tranporterna efter landsvägen.
Jofjällets fiskeområde
Man går upp från Joeström i Jovattsdalen efter leden som går upp till fiskesjöarna uppe på Jofjället.
Den här leden är grovt underskattat som fin utflykt,
eftersom den bara presenteras som vägen upp till fiskesjöarna på Jofjället.
Leden startar vid en parkering efter vägen mot Hattfjelldal, 4,5 km från Blå Vägen.
Där är skyltat för fiske och Jofjället. Därifrån går stigen väldigt vackert i prunkande frodig grönska, parallellt med en jokk.
När man är uppe på fjället kan man gå runt fiskesjöarna eller också fortsätta mot Gierovardo.
Laisaliden till Hemavan
En lättgången tur är att gå från parkeringen vid Laisaliden till Hemavan.
Den är en fin tur som numera har fått den uppmärksamhet den förtjänar, sedan den döpts till Drottningleden.
Det ger fantantiska vyer utan att vara särskilt ansträngande.
Det finns folk som har gått den turen i träskor om än det är att rekommendera bättre skodon.
Nackdelen med turen är att man
måste ha tillgång till två bilar så att man klarar av tranporterna efter landsvägen.
När man närmar sig Hemavan så kan man njuta av utsikten västerut mot Norge.
I förgrunden ligger Hemavan med sin flygplats och där bakom kan man se norska fjällen.
Gausjosjöns sameviste
På andra sidan Överuman mittemot Strimasund kan man hitta Gausosjöns sameviste.
Man kör förbi Strimasund och hittar där en parkering vid E12.
Där finns det plats för flera bilar och därifrån går man över några broar och holmar
över till andra sidan.
Följ sedan stigen efter Överumans strand till vänster cirka 2 km. Det går en telefonledning åt det hållet, som kan vara till ytterligare vägledning.
När man kommer fram till samevistet så kan man gå runt och beskåda de olika kåtorna som är av en typ som är ovanlig i området.
De är nämligen byggda av nordsamer, som tvingades flytta från norra Lappland när renbetesområdena ändrades i deras hemtrakt. De var egentligen på väg ner mot Jämtland, men stannade till här och blev helt enkelt kvar.
Tänk på att samevistet inte är ett museum, utan kåtorna har ägare, så ta hänsyn till deras privatliv.
Inte fullt en kilometer längre bort längs stranden ligger Sotbäckens sameviste som är sydsamiskt. Den tidigare nämnda telefonledningen går dit bort, så den kan tjäna som vägledning om man vill fortsätta dit.
Kåtorna som syns på de här bilderna är från Gausjosjöns sameviste.
Till början på sidan
Skapad 2005-05-29 Uppdaterad 2005-11-24
Antal besökare